Thé à la menthe, eller på svenska, myntate, ett te gjort på grönmynta konsumeras i stora mängder i Marocko. Egentligen ska det göras i en tjusig silvrig tekanna, men i brist på sådan kan man faktiskt laga teet i en vanlig tekanna eller i en kastrull.
Det viktiga är att man använder sig av "Chinese gunpowder tea",
ett grönt torkat te och färsk grönmynta. Båda delarna finns att köpa i de flesta "orientbutiker". Grönmyntan kan man så själv, men se opp! Ofta så vet man inte vad det är för slags grönmynta, antingen man köper plantor eller frön. Det finns tusentals myntor, som dessutom hybridiserar lätt och själv jagade jag i flera år efter riktig grönmynta, som nu underhåller sig själv i min örtagård och kommer upp år efter år.
Men innan dess fick jag brottas med alla möjliga underligheter, oftast pepparmintshybrider som var skarpa i smaken. Inte gott alls. Hur vet man då att det är grönmynta? Det känner man på lukten. Gå in i närmsta "orientbutik", köp en knippe och lukta på den. Så ska grönmynta dofta.
Marockanerna vill ha detta te sött, mycket sött. Men jag brukar dricka det osötat.
Det sägs vara nyttigt för matsmältningen och för andedräkten. Med socker smakar det lite som smält tuggummi, och det låter ju inte så upphetsande. Men det är faktiskt det, bara man får vänja sig. Då blir det beroendeframkallande. Åtminstone sommartid.
Denna dryck kallas också lite skämtsamt Morroccan whiskey. I Nordafrika serveras teet oftast i vackra dekorativa glas. Men det går lika bra med ett vanligt dricksglas. Att dricka det i en kopp förtar dock lite av den kosmopolitiska upplevelsen. /Boel
Det viktiga är att man använder sig av "Chinese gunpowder tea",
ett grönt torkat te och färsk grönmynta. Båda delarna finns att köpa i de flesta "orientbutiker". Grönmyntan kan man så själv, men se opp! Ofta så vet man inte vad det är för slags grönmynta, antingen man köper plantor eller frön. Det finns tusentals myntor, som dessutom hybridiserar lätt och själv jagade jag i flera år efter riktig grönmynta, som nu underhåller sig själv i min örtagård och kommer upp år efter år.
Men innan dess fick jag brottas med alla möjliga underligheter, oftast pepparmintshybrider som var skarpa i smaken. Inte gott alls. Hur vet man då att det är grönmynta? Det känner man på lukten. Gå in i närmsta "orientbutik", köp en knippe och lukta på den. Så ska grönmynta dofta.
Marockanerna vill ha detta te sött, mycket sött. Men jag brukar dricka det osötat.
Det sägs vara nyttigt för matsmältningen och för andedräkten. Med socker smakar det lite som smält tuggummi, och det låter ju inte så upphetsande. Men det är faktiskt det, bara man får vänja sig. Då blir det beroendeframkallande. Åtminstone sommartid.
Denna dryck kallas också lite skämtsamt Morroccan whiskey. I Nordafrika serveras teet oftast i vackra dekorativa glas. Men det går lika bra med ett vanligt dricksglas. Att dricka det i en kopp förtar dock lite av den kosmopolitiska upplevelsen. /Boel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar