måndag 5 september 2011

Kyckling i lergryta med svart trumpetsvamp och hasselbackar


Åh, så gott och svampen plockad alldeles utanför husknuten, rent magiskt.

Jag var så sjuk, ont i halsen och feber och allt det där, stapplade omkring, men tänkte, eftersom jag skulle ha besök att jag stapplar ut en bit i skogen och ser om det finns någon svamp. Jag har förvisso aldrig sett någon svamp där, men med ett nyväckt svampplockarintresse så får man inte missa något av intresse. Tjugofem meter ut ser mina febriga ögon något mörkt på marken, en stor mörk sak. En jättestor svart trumpetsvamp. Wow, finns det en måste det finnas fler. Ja det fanns det. Massor. Den fina gröna mossan var täckt av dessa dyrgripar. Det blev till en oerhört god söndagmiddag. Kyckling i lergryta med hasselbackspotatis och svampsås med äkta vispgrädde!

Kycklingen fick en marinad med vitlök, smält smör, olivolja, salt, peppar och lite honung, rött paprikapulver.

Potatisen skars enligt konstens alla regler, dvs halvera och strimla sedan men inte enda ner i botten utan halvorna ska hålla ihop. Dutta över smält smör. Men jag använder inte ströbröd, som det är i de flesta recept till denna klassiska potatisrätt.

Svampen fick puttra ur sitt spad i en het stor panna, och sedan fräste jag den i smör, saltade och pepprade försiktigt och hällde på vispgrädde och lät det puttra en lagom stund. Jag tycker nog att svart trumpetsvamp är den godaste matsvamp jag ätit. Förutom tryffel förstås. Kantareller är gott men kommer inte riktigt upp i den här ligan. Jag serverade med svart vinbärsgelé, icke att förglömma. Jag åt denna måltid med någon som jag älskar och det gör det inte mindre gott. Idag har jag ätit upp resterna och det var minst lika gott om inte godare./Boel


Svart trumpetsvamp, även kallad skogens svarta guld.

Inga kommentarer: